Knubbsälfångst i Kosters sälkoloni hösten 2025. En studie för att sätta ut sändare och förstå hur populationerna i norra Skagerack är länkade

Fältanteckningar av Karin Hårding

Vi begav oss ut för att fånga knubbsälar 12 oktober 2025. I skymningen läggs näten på speciella platser som utprovats förrut. Sedan får man vakta nätet noga. Ta upp dem varje morgon och lägga i dem varje kväll. Och vänta. Och vänta...

15 oktober

Jaa! Till slut! Efter tre fångstnätter och fler hundra meter sälnät på olika ställen fastnade två fina knubbsälshonor på 31 och 60 kilo och fick lätta sändare klistrade på sig. Innan sändarna ramlar av (då sälarna byter päls) hinner vi lära oss vart de simmar och hur mycket de dyker per timme. Här är första dykprofilen på stora honan, fem minuter efter vi släppte henne stack hon iväg och dök till bottnen och simmade gradvis mot djupare vatten. Den lilla honan drog direkt till Dynekilen i norr! Vart ska de sen?! Fångade vi en norsk säl på besök eller kommer den tillbaks till Koster? Hur mycket orkar de dyka per dygn? Kommer den tjocka sälen vila mer i vinter? Så många frågor kanske får ett svar nu! Om sändarna sitter kvar...

Mart Jussi lägger sälnät.

En säl tas försiktigt upp med nätbår ur sälnätet.

På denna expedition var många med, vår vän sälekolog Mart Jüssi från Estland visade många fina knep, Tero Härkönen kom ihåg varje kobbe i Kosterarkipelagen och var det nappar bäst, beroende på vindriktning, veterinär Lars Ewaldsson kontrollerade djurvälfärden, Jessica Harvey-Carroll fanns alltid med en hjälpande hand och kan kolla upp knubbsälarnas hälsa, Dáire Carroll övervakade med drönare och samlade data, Willian Silva kröp på hala hällar och funderade på bioenergetik, Fotini Kappa vet vad de äter och kan nu se hur de dyker. Fotini Kap tog också bilderna. Eduardo Infantes Oanes körde en tredje båt då det blev mer komplicerat och supportade, och alla lade några timmar på att rodda flera hundra meter nät som sorterades i backar inför nästa gång. Bara 4 sändare kvar... Då kommer även Carla Freitas Brandt och hjälper oss. Hon har sponsrat med flera sändare via vårt gemensamma projekt MARHAB. Och de har data från norska sälar att jämföra med. Andra sponsorer är Kosterhavets nationalpark och Anders Tysklind som alltid hjälper oss med fältstationen på ön.

Sälen Pippi, en ung hona, släpps mot friheten.

Sälen Pippi skuttar som ett sjölejon mot friheten och slipper sälbiologer och veterinärer.

De allra första dyken av Freja efter hon var släppt. Hon dök ett tag och vilade sedan på sin vanliga sten i Kosters nationalpark.

17 oktober

Dagens aktivitet av sälhonan Freya  på 60 kg som höll till i Koster ett tag. Nu stack den söderut! Den har har varit ner på 80 meter! När sälar transporterar sig dyker de ofta till botten och går bara upp och andas med regelbundna mellanrum. Sedan kan de stanna upp och leta fisk. De kan också sova under vattnet och går automatiskt upp och andas ibland. Men när man ser hur fort de här två försvann från Koster kan man förstå att det är lätt att dubbelräkna sälar. Nu är en i Dynekilen och en i Grebbestad...

Freya korsar Kosterfjorden och pejlar djupet.

En är nu i Dynekilen och den andra i Grebbestad.(Bortse från raka streck som är de fyra sändare vi inte lyckats sätta ut ännu.)

6 november 2025

Freyas otroliga simtur. Här ses alla sändarnas gps positioner är prickar längs linjen som tog åtta dygn.

Uppdatering från de två knubbsälshonorna som vi klistrade sändare på den 15 oktober i Kosterhavets sälkoloni vid Ursholmen. Den lilla honan på 30 kg (Pippi) simmade direkt till Dynekilen norr on Strömstad och sedan dess har hon simmat och vilat i ett regelbundet mönster i Dynekilen. Hon dyker runt ett grund där och sover på en sten nära en småbåtshamn. Kanske äter hon små vitlingar? Den större honan Freja (60 kg) fortsatte hänga i Koster, simmade fem turer till Grebbestad (!), men sen försvann hon 28 oktober. I åtta dagar väntade vi på livstecken, men sändaren var försvunnen. Vi började undra om den ramlat av, klister är bara klister. MEN! SÅ HELT OTROLIGT!! Just när vi givit upp så strömmade data in. Freja har simmat tvärs över Skagerrak, över norska rännan och vilar nu utanför Arendal i Norge! Alla positioner och alla dyk hon gjort under transporten hade bevarats i sändarens minne, och skickades nu i efterhand till servern. Första gången hon går upp på land på 8 dygn! En mycket rolig detalj är att hon ligger nu precis utanför vår kollegasCarla Freitas Brandt, Havsforskningsinstituttets laboratorium i Flödevigen! Så imorgon kanske Carla kan ta en bild på Freja! Vi är förbluffade! Nu undrar vi om hon kommer tillbaks till Koster snart? Ja, ni kan förstå att på dessa tusentals dyk som sändarna registrerar kommer vi kunna lära oss mycket om knubbsälen. Om deras fysiologi och hur de håller andan och hur de dyker simmar och sover under vattnet, om hur stort område de använder. Genom att sammanställa detta med andra data om djupet och bottnarnas karaktär kan vi lägga pussel om vad de äter och hur mycket energi de behöver för att överleva Varje dag sändarna fungerar är guld värt.

Frejas mystiska försvinnande uppklarat. I åtta dagar ingen kontakt. Ni ser inget grönt streck högst upp som indikerar vila på land. Detta är transport dyk över Skagerack. Djupaste dyken är 120 meter. Hon sover också i vattnet.

Pippi håller samma avstånd från Ursholmen,18 km,  hon bodde visst i Dynekilen och fortsätter att stanna där med regelbundna mat och sov-vanor. Vi får se om hon återkommer till Koster framöver!

För fortsatta uppdateringar kan du besöka Kosterhavets nationalparks Facebook sida, eller vänta på nästa utskick från Seal Observer Network!